Jag tror att det var under sensommaren 2004 jag provade att cykla på en racer för första gången. Min man hade cyklat Vättern Rundan med några kompisar och jag och en kompis började prata om att prova Tjejvättern. Och det märkliga var att jag tyckte det var kul från första tramptaget.

 

Så 2005 stod jag på startlinjen med många andra tjejer som var lika förväntansfulla och lite pirr i magen hur det skulle gå att trampa dessa 9 mil som Tjejvättern var då.

 

Det var i och för sig inte mitt första lopp,jag hade cyklat Energitrampet som gick i Västerås som var ett kul lopp och bra träning.

 

Tjejvättern 2005 gav mersmak och jag ville ha en lite mer utmaning så 2006 stod jag på startlinjen för Vättern Rundan och det var en perfekt dag med solsken.

När jag trampade över mållinjen efter 30 mil så var det en så härlig känsla..jag fixade det och man sken i kapp med solen.

 

När jag cyklade Vättern Rundan så hade jag en plan som jag tyvärr fick ändra på lite vilket var lite surt men samtidigt så hade jag inte någon tid med i planen. Det som ändrade mina planer var mina fötter som till slut sa i från så fick göra ett par extra stopp i ett par depåer som jag inte tänkt mig. Jag hade då mountainbike cykelskor som nu bytts ut mot lätta racer cykelskor och från den dagen har inte mina fötter spökat när jag cyklat.

 

Detta lopp gav bara mersmak så en anmälan blev det till 2007 men ibland blir inte allt som man tänkt sig..fortsättning följer.

 

 

 

Mina otrolig sköna cykelskor-